tiltans *

Jag försöker glömma allt som har med dig att göra, men ju mer jag försöker ju svårare blir det.
Det har gått ett år, för mig känns det som tio, som en evighet.
Jag säger att jag ska hålla mig borta från dig, men jag strör salt i mina egna sår, du är som en jävla drog.
Jag torkar mina tårar för något du inte förstår, jag frågar inte mig själv varför jag gråter, utan varför du inte förstår?
Bakom mina ögon finns där svartsjuka, svek och ännu fler tårar, men jag kan inte berätta för någon, det är mitt fel.
Något som ger andra energi att fortsätta sina liv, ger mig nästan dödslängtan, men bara nästan.
Du skulle kolla konstigt på mig om jag sa att det var kärlek, men det är det, kärlek som har gått väldigt väldigt fel.
... och allt är mitt fel.

Jag blir så poetisk mitt i natten, men ville bara skriva av mig. Jag lurar bara mig själv hela tiden, jag intalar mig själv att du är glömd fastän jag tänker på dig varje dag. Jag säger till alla att det börjar bli bättre, men det känns likadant som det alltid har gjort. OM jag hade kunnat radera dig från mina tankar, så hade du varit raderad för länge sen!